ett steg

Jag har så svårt att ta mig för saker ibland, viljan finns men det är att ta steget över den där förbannade tröskeln, det är svårt. Men varför ska det va enkelt då blir det ju ingen match...:-) nej om jag ska ta mig i kragen och gå ut på den där promenaden som jag själv har sagt och som min samtalskontakt jag går till har bett mig göra. Det borde ju va lättare nu när solen skiner och dagarna blir längre, nej jag får sluta med alla bortförklaringar jag har, och de är många...och olika...
jag vet ju att jag mår bättre när jag har varit ute, är mer fylld av energi, är gladare, och definitivt har jag mer ork.

Igår var jag in till stan för att köpa nya skor till tjejerna, hittade likadana till dom...egentligen ville jag att det skulle va olika den här gången men jag vet ju hur det blir, varför fick hon och inte jag, jag vill också ha såna. Och det är inte bara Matilda som säger nåt utan även lilla Emma, starka viljor.

Visar upp nya skorna
Gör Matilda så, kan jag med...

I morse flöt det faktiskt riktigt bra, tills jag sa att nu ska vi snart åka. Matilda fick så ont i magen och började gråta, usch vad jag lider med henne. Och idag var hon tvungen att gå till dagis för jag hade en tid som jag var tvungen att gå på.

Men nu ska vi vara lediga i 4 dagar, ska försöka finna lite lugn här hemma. Och Matilda kanske kan få känna sig trygg när hon vet att vi inte ska lämna henne på dagis. Jag förstår inte varför hon är så nervös.

vår lilla Doris utforskar fågelbadet

Ha det så gott

Kram Anna