söndag 28 februari 2010

Att ta kontroll


Att komma till en punkt i livet som betyder stor förbättring för inte bara mig själv utan för hela min familj är en känsla så skön att den är svår att beskriva i ord.

Mitt liv har varit i en väldigt turbulent period, jag har kastats mellan olika känslor som väcker mycket inom mig.Men att slutligen komma till en punkt som betyder att ta över kontrollen igen.


Med andra ord har jag beslutat att sluta äta mediciner, och jag har faktiskt inte mått så här bra på länge. Och att detta bara är början och det kan bara bli bättre känns så underbart.

Att jag har tagit detta beslut är att jag under en längre tid har besvärats av en massa hemska biverkningar som har varit allt från yrsel till hemska hallucinationer. När jag stod en dag framför en man som bara fanns i mitt huvud och han var allt ifrån en vacker syn, helt demolerad var han, usch bilden finns kvar än... då började jag fundera vad är detta, jag kan inte ha det så här. Byte till en annan medicin, med andra biverkningar fick mig att ta beslutet, nu ska ja banne mig ta tillbaka kontrollen över min kropp!!



Jag tycker inte att det är något fel med att äta medicin mot olika psykiska besvär och de hjälper självklart, men för min del har det mest stjälpt mig den senaste tiden. I början av min depression var den till stor nytta, utan den hade jag inte kunnat klara mig som jag gjort.

Sen säger jag inte att jag är helt återställd för det är jag verkligen inte men jag vill nu prova på andra sätt att bli frisk.

Min sjukgymnast berättade för mig att hon kunde sätta akupunktur mot depression, det hade jag inte någon som helst aning om. Det ska bli spännande att testa.
Stora kramar
Anna

måndag 15 februari 2010

Längtan till våren


lånad bild från nätet
Nu längtar jag till våren, när snön börjar smälta och solen skiner och värmer. Jag längtar tills det börjar droppa från taken, jag längtar till de första snödropparna tittar fram ur jorden. Ja jag längtar så till våren.
Den här vintern har varit underbar, så ljus och jag har mått förvånansvärt bättre än andra trista vintrar. Det har varit härligt med all snö så att barnen kunnat få uppleva en riktig vinter med allt vad det innebär.
Men nu tycker jag att det räcker med snö, och nu i skrivandes stund tittar jag ut och ser då ännu mer snö falla ner....inte mycket men ändå...
Idag klev jag upp jättetidigt...Tobias skulle köra Matilda o Emma till dagis och jag ville hjälpa till så gott jag kunde och säga hejdå. Jag går omkring här hemma som en 87åring...har så ont i ryggen det verkar inte bli mycket bättre, men idag ska jag till kiropraktorn, hoppas hon kan göra lite underverk:-)ialla fall för en kort stund... Mamma kommer och hämtar mig jag kan ju inte köra bil, kan ju knappt lyfta benen. Tur att jag har henne.Tack mamma!
Tobias är i Flen idag, skulle på nån utbildning...så tjejerna får vara länge på dagis idag, inte vad jag vill men jag vet inte hur jag ska göra annars. Det känns så fel att ligga här hemma och dom är på dagis, som tur är så händer det ju inte så ofta. Men vad gör man när man knappt kan gå, hur ska jag då kunna ta hand om dom på ett bra sätt. Ja jag får hoppas att dom har det bra på dagis.
Amor Vincit Omnia
Kram Anna

Ny vecka nya tag

Lånad bild från nätet






Och åter igen har det gått över en vecka.....jaja så kan det bli ibland...
Veckan som varit har väl varit sisådär, lördagen var nog allra värst,
Jag och tjejerna höll på att göra oss i ordning för att åka till stallet då jag fick ett hemskt ryggskott från ingenstans, jag böjde mig bara ner och PANG där satt jag sen...
Men vi åkte iväg, hämtade mamma som skulle med till stallet, smärtan fanns där men var uthärdlig ialla fall. Efter en timme i kylan så åkte vi hemåt, äntligen tänkte jag, humöret började tryta allt mer för nu började smärtan bli outhärdlig. Att köra bil var en pina, kunde knappt lyfta benen, oj vad jag önskade mig en automat då. Hämtade upp Tobias sen hem.
Tog ett VARMT bad, trodde i min vildaste fantasi att det skulle bli bättre... kvällen slutade med att gick o la mig halv6, vid 20tiden ringde jag mamma och bad om starkare medikamenter Fy vad ont det gjorde, jag grät och Tobias visste knappt vad han skulle göra. Jag stod i valet o kvalet om jag skulle ringa akuten...
Så helgen har väl inte vart den bästa med den biten ialla fall, har fortfarande jätte ont, ligger ner kan knappt gå. Ringde min kiropraktor men det fanns inga tider idag, får fint vänta tills imorgon...




Men helgen har haft små ljusa stunder i allt elände också, Matilda har varit så gullig och hjälpt mig upp, hållt mig i handen så jag inte ramlar och sett till att jag har det bra.
På söndagen alla hjärtans dag så överaskade dom mig med en ask choklad när jag kom upp, jag fick en underbar fin bukett blommor. Älskar min familj!!!
Dom får stå ut med mycket när det gäller mig och dom är ändå lika underbara. Ni är fantastiska!!!
Vi fikade på dan med hemmagjorda semlor med ett litet hjärta på, mycket gott! Emma och Matilda var inte alls lika förtjusta i det som jag och Tobias är.
Hoppas ni alla får en underbar dag.
Kram Anna